Redan de gamla vikingarna,  år 800-1100, åt vilda ätbara växter, rötter, bär och nötter. Denna kost var så näringsrik att man klarade av strapatserna på de långa resorna till Amerika. Hildegard von Bingen som var samtida, 1098-1179, är kanske den mest namnkunniga experten på vilda växters hälsobringande effekt.